When "I do" becomes "I don´t".

Nästan alla tjejers dröm, från det att vi är små flickor, har vi väl önskat att vår drömmars prins ska komma och en dag fria till oss på det mest romantiska sätt vi vet. (och vad det är varierar ju) Det ska tilläggas att det är inte alla tjejers dröm att gifta sig, inte heller att det är killen som ska fria.
Under årens lopp kommer val som; färg på brudklänning (när man är liten brukar ju rosa vara en favorit, men det brukar konstigt nog inte vara det första valet som vuxen :oP),vilken typ av alla dessa miljontals klänningar man ska välja, vilken "prins" som ska fria, vilken tårta man ska ha, stort eller litet bröllop, ute eller inne och vart och framför allt vilka man ska bjuda, att snurra från och till i ditt huvud beroende på vart/vilken period i livet du befinner dig i.

Så kommer den dagen då du äntligen tror dig ha hittat den rätta, du börjar efter några år (2-4 år) känna att du verkligen vill stabilisera dig med den man du lever med och att det kommer att hålla. Du börjar fantisera om (då 2-4 år gått) hur erat bröllop kommer att se ut och frågor som; vem ska vara brudtärna? vem ska leda dig fram till altaret? ska någon alls leda dig fram till altaret? ska det finnas några små söta barn i kostym och (rosa) klänningar med som delar ut rosenblad i gången? Bör man ha skaffat barn själv innan som kan vara med? Ska bröllopet vara ute eller inne? Vilken kyrka eller plats ute? Vår, sommar höst eller vinter? Hur många gäster? Mat till bröllopsfesten? osv osv, börjar surra rejält i ditt huvud.

Men vad händer när dina planer inte blir som tänkta? Vad händer när åren går och din prins inte friar? Ska man då ta tag i saken i egna händer och hoppas på att man får ett ja? Vad händer om ditt önskade ja då blir ett nej? Ska man då ruska på kroppen och vänta ett par år till eller går man skilda vägar? Om du snällt och tålmodigt väntar på ditt romantiska frieri som aldrig kommer men som efter 9 år (5 år senare än vad du tänkt) äntligen dyker upp, har du då tröttnat och istället blivit anti för att det dröjt för länge?
Blir ditt äntligen efterlängtande "ja" då istället ett "nej"? Fundering
 
Nää, killar och tjejer, det är inget att vänta på, man vet aldrig hur länge man lever, ta chansen och lev lyckligt. Du kommer iaf "aldrig ångra" att du fråga, för vilket fall som helst så får du ditt svar, vad du gör med det är upp till dig!
 
Det ska också tilläggas att det är lättare att skriva vad andra ska göra och att sedan göra det själv!!! Glad med tungan ute
 

Kommentarer
Postat av: Anneli

Kan inte riktigt hålla med dig om sånna bröloppsfunderingar. Jag har alltid varit säker på att jag inte vill gifta mig. Men jag kommer gärna på ditt brölopp sen. ;-)

2008-04-01 @ 20:56:52
URL: http://heartofanneli.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0