Ja usch, idag vart ingen rolig dag hos veterinären inte, mer än för min plånbok kanske för det vart ca 300:- billigare än va jag räknade på.
Imorse gick vi ut på promenad först, härligt väder. Sen va det hem, duscha, äta och åka iväg.
Missy hon var så stressad att det bara dröp om tassarna (för er som inte vet så svettas ju katter och hundar via tassarna)
eller ja dröp kanske är att överdriva men det vart blöta spår efter henne när hon gick.
Om henne sa veterinären att det kanske kunde vara en ren övervikt, hon låter ansträngd i andningen när man lyssnar och mest på höger sida, annars kunde det vara 2 saker till. Det ena var en inflammations sjukdom som jag inte minns namnet på och det andra va nåt med att det bildas vätska i magen och jag tror det va den som var obotlig.
Men vi kom överens om att testa i 2 v med att köra med en diet som vi pratat om, det är viktigt att man inte bantar ner en katt för mycket och för fort för då kan den tydligen få en svårbehandlad "sjukdom", kallades väl enkelt fettlever eller va det va. Det blidas iaf fett i levern som inte levern klarar av och kollapsar helt enkelt så det är inte så lätt som man kanske kan tro. Inte bara o ta bort maten och ge ibland.

Så om 2 v skulle jag komma tillbax och väga henne så får vi se och ser vi inga resultat skulle vi gå vidare med blodprov alt röntgen.
Sen var det Missans tur, hon va lugn och fin ända tills tjejen kom som skulle ta blodprovet....... fick inte samma tjej som vi haft innan utan en ny. Redan när hon klev in så kände jag att hon kändes lite stressande och lite "rask" i sitt sätt om ni förstår och mycket ritkigt så kände väl Missan av det också för det gick inte bra.
Det har gått så bra de andra gångerna när det ska tas blodprov, visst lite morr och att T fått hålla i henne ordentligt men nu va det riktigt illa så det var munkorg på och sen fick hon linda in henne i en handduk, det va inte kul kan jag säga....
T var riven i handen, bara ett litet men ganska djupt och fick 2 hål i t-shirten.
Jag vill helst inte hålla för jag skulle bara smitta av mig med mina ångestkänslor på henne tror jag, bättre T håller om han ändå är med.
Ja men äntligen så vart det gjort iaf och när vi tog av munkorgen på henne så var ögonen alldeles blöta som om hon gråtit. Kände mig bara stressas av situationen...usch!

När vår veterinär kom in igen och frågade hur det gått så sa jag va jag kände och hur Missan reagerat och han talade om att den här tjejen arbetat b la i Kolmården och handskas med stora kattdjuren och lite så och är väl lite vanare vid att ha ett lite kraftigare tag och lite mer barsk i sättet + att hon hade blivit både hund och kattbiten vid flera tillfällen, men han sa att det var helt ok att be om en annan nästa gång det är dax att ta blodprov igen men som tur är så kommer det iaf att dröja minst ett halvår.
Provet visade iaf att värdet inte gått ner utan låg kvar som sist på 256 vilket indikerar på att det är ett bestående problem, att det finns vätskefyllda blåsor i njurarna som växer i takt med katten, men förhoppningsvis så ska vi väl få behålla henne några år till om allt går bra ;)

O osams i buren vart de också i omgångar...suck.

Jaa, så nu är det strikt diet som gäller för Missy, bara försöka hålla koll så inte Missan äter upp hennes rason. Missan har ju en matskål i fönstret i sovrummet där Missy inte kommer upp så hon får fortsätta äta sitt njurfoder.

Nu ska jag själv slänga i mig en bit o äta.
Ikväll blir det väl ut o jogga 5½ i vrinnevi också, annars lugnt.

Hoppas ni kunnat hitta på nåt härligt i vädret.
Kram o puss på er