Nu får ni stå ut med att jag tänker klaga några rader, jag gör en Karina helt enkelt :P
Hella som jag jobbar natt här med nu har en dotter som är 8 mån, lika gammal som Michis och Leo´s son. Har fått sett bilder på henne, jättesöt :)
Jag Vet att jag inte borde klaga för jag har själv valt att sitta i den här situationen men ibland blir jag bara så ledsen för mitt hjärta längtar så dant efter en liten.......
Nästan alla mina vänner har barn, ett x till mig ska ha vilken dag som helst nu, en arbetskollega ska ha i oktober. Jag kan lättare räkna de vänner som inte har barn på en hand.
Har tur att jag iaf får umgås som med t ex Michis sötis, hade önskat att jag varit bättre på att hälsa på Anneli och hennes fam men även fast det inte är så långt till viken så blir det inte längre att jag åker dit då mamma nästan bor hos Janne nu i Ringarum. Så det blir som det blir....

Ibland känns det som jag lust o skita i mitt förhållande för jag blir så j-la trött på att aldrig veta men det är ju inte enbart T:s fel, jag sitter ju i en ekonomisk situation också som inte är den bästa för tillfället så att arbeta och få upp årslönen rejält (eller iaf mycket mer än nu) är ett måste såvida jag inte skulle ta ut alla mamma-dagar men då får man ju bara va hemma i 1 år och så har man inga dag har kvar sen om man nu inte gör som Hella här.
Hon ska sommarjobba nu här och i okt kör hon igång på sitt ordinarie jobb i Link igen. Michis arbetar ju också nu. Man behöver kanske inte gå in o arbeta 100% direkt men 50% iaf.
Men jag stannar kvar för att jag ändå älskar han men ibland undrar jag till vilket pris det blir men det kan ju också bli så att man inom 2 år kanske är/blir förälder, man vet ju inte.......

Nää, nu har jag väl klagat klart, men ibland känns det bara så jävla orättvist när hela kroppen längtar, blir så ledsen....vill också vara en av dom som diskuterar vagnar, kläder, mat, födsel, få åka rutn o hälsa på med den lilla hos mormor och morfar så även min mamma, pappa (&hans fru) får uppleva och även förhoppningsvis T:s föräldrar.
Känner mig så villrådig ibland att jag förstår att T tvekar ang förlovning mm när jag säger att jag vill ha barn nu och om vi inte skaffar barn inom en snar framtid så kanske vi inte borde hålla ihop... Men efter 8 år så är jag ju fortfarande kvar som sagt. Himla typiskt och man undrar om det är något med ödet att jag skulle hamna ihop med en sådan karl?!

Godnatt på er mina vänner (fast för mig är det 7 tim kvar)