I´m back :)
Hallå på er allihop, eller dom som hittar tillbax ska jag väl säga.
Har nån Karin som jag inte kan hitta sida till som skrev att hon saknar mina inlägg.... hoppas du hittar tillbax hit till mig igen iaf :)
Ursäkta att jag varit borta så länge men det var välbehövligt, var skönt att inte känna att man behövde sitta här i timmar och skriva och läsa även om det är trevligt att se vad ni andra hittar på men ibland blir det helt enkelt för mycket.
Det har vart en rätt körig tid, dels har ju humöret gått upp o ner pga brist på arbete o så och sen hade vi ett dödsfall för ca 1½ månad sen. En nära vän till familjen bestämde sig tydligen för att avsluta sitt liv. Han var en vän till min pappa och mamma när de var gifta. Han och hans dåvarande fru ägde ett sommarställe som alla, mamma och pappas vänner, (vi var väl kanske ca 10-15 vuxna med deras barn som är i syrrans och min ålder) spenderade flertalet somrar på, så vi var alla som en stor familj. Även om vi alla inte har umgåtts så mycket de senaste åren så har man träffats nån gång ibland på fester hos pappa och därför tog det väldigt hårt på alla när besked kom.
Så tragiskt och hans dotter som är i min ålder väntar barn b la, förstår inte hur man kan va så nere och svika alla så. Men när man mår så dåligt så ser man ju inte de andra, bara sig själv och sitt eget lidande, men efter sig lämnade han barn, fru och flertalet vänner som sörjer stort.
Sen har syrran flyttat, lite närmre mig faktiskt så det har man också varit sysselsatt med i ett par veckor. Sambon är ju på utb på Livgardet fortfarande för sin kommande mission som snart blir av. Fast han (och flertalet andra) måste klara fälttestet först och sista chansen är v. 46 så vi får väl se hur det blir.
Jag har fått farit fram o tillbax med mina katter till veterinären för att ta reda på hur de mår men de är ok nu iaf så nu är det inga fler besök på ett tag :)
Stort glädjebesked väntade mig i fredags då jag fick reda på att jag fick jobb :D JIPPI!
Var som ett nervvrak hela torsdagen men allt slutade väl. Det är på kundtjänst på inkommande samtal så nu på måndag så väntar 3 v utb och så måste man ju klara sluttesterna också men det hoppas jag inte är några problem men man ska väl inte ropa hej än. Men jag har fått in en fot nånstans iaf och det betyder massor, inte världens bästa lön men det är en stadig inkomst.
I det här inlägget ska jag faktiskt ta i akt att klaga också för det var raseriet i mig som fick mig att vilja blogga igen och väcka tankar och få feedback.
Läste nu ikväll på aftonbladet.se, hittills fick 2 artiklar mig att rasa.
Vi börjar med det första jag såg och jag uppmanar er att läsa detta för det är nåt som kan mkomma att beröra oss alla en eller flera gånger i livet och vissa kanske reda har "råkat" ut för det:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6067230.ab
Min fråga är hur ända in i ************ ska man bära sig åt då i en situation där sitt eget liv eller andra hotas??
"jo, ursäkta, men tror du att du kan sluta upp med attt våldta mig en stund så jag får en chans att knäa dig lite, men bara lite för jag vill ju inte göra dig illa"??? Eller: "tror du att du kan sluta knivhugga/strypa h*n ett tag så jag slipper slå dig så hårt".
MEN HERREGUD!!! Men gör väl som nöden kräver i en situation där ens eget eller nån annans liv hotas, eller? Det är ju inte så att man har direkt tid att planera vart man ska slå eller hur mycket kraft man ska använda för att inte skada den andra. Om det är nån som är narkotikapåverkad så vet vi väl alla hur starka och omänskliga de kan bli och tåla HUR mycket som helst, då är det väl bättre att man slår ett slag så personen ligger ner istället för att 2 blir offer? Oftast har man ju bara 1 chans på sig liksom.
Blir så j**la förbannad rent ut sagt och dessutom skulle denna stackars krake som räddade kvinnans liv betala 50 000:- och han som försökte ta hennes liv endast 8000:- hur rimligt är det?
Det andra som väckte mitt raseri var aftonbladets artikel om detta:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6065074.ab
Nu är det naturligtvis inte aftonbladet jag är förbannad på utan att man diskriminerar människor i en fråga där vi ALLA är lika (gillar inte diskriminerings annars heller iofs). Frågan som kom under artikeln som aftonbladet satt ut var: Ska ALLA ha rätt att vara föräldralediga?
Hela 9.6% hade svarat nej. Hur tänker man då? Jag tänker att det är personer som inte vill ha barn som har svarat eller har dåliga erfarenheter. Men det är väl klart att ALLA ska ha rätt att vara föräldralediga, denna stund med en nyfödd och det egna barnet kommer bara 1 gång, man har bara 1 chans. Den chansen går inte att ta igen 8 år senare. Det var det dummaste jag hört!
SÅ nu har jag fått beklaga mig också :P
Blir bara så jäkla arg på vårt svenska samhälle ibland. Och ang den första artikeln; kan nästan känna att USA har det bättre ställt i sådana frågor även om det är väldigt extremt där ibland, men man måste väl för 17 kunna försvara sig utan att behöva tänka på att man själv kan hamna i fängelse eller få böter på flera tusen eller hundratusen, det är ju inte direkt det första man tänker på när ens liv är i fara.
Då kanske de som t ex hamnar i isvakar och skriker förtvivlat efter hjälp (med tanke på att man dör rätt snabbt i så kallt vatten) få böter eller fängelse för alla de personer som själva satt sitt eget liv på spel och ibland t om förlorat det för att rädda andra. Skulle inte dom ha böter och fängelse då?
Nu vill jag ha MÅNGA kommentarer för nu är jag så upprörd!
Uppmana gärna andra att läsa detta inlägg eftersom det faktiskt berör oss ALLA!
Annars är det kul att vara tillbaka ;) hihi.
Puss o kram på er, hörs snart igen.
Har nån Karin som jag inte kan hitta sida till som skrev att hon saknar mina inlägg.... hoppas du hittar tillbax hit till mig igen iaf :)
Ursäkta att jag varit borta så länge men det var välbehövligt, var skönt att inte känna att man behövde sitta här i timmar och skriva och läsa även om det är trevligt att se vad ni andra hittar på men ibland blir det helt enkelt för mycket.
Det har vart en rätt körig tid, dels har ju humöret gått upp o ner pga brist på arbete o så och sen hade vi ett dödsfall för ca 1½ månad sen. En nära vän till familjen bestämde sig tydligen för att avsluta sitt liv. Han var en vän till min pappa och mamma när de var gifta. Han och hans dåvarande fru ägde ett sommarställe som alla, mamma och pappas vänner, (vi var väl kanske ca 10-15 vuxna med deras barn som är i syrrans och min ålder) spenderade flertalet somrar på, så vi var alla som en stor familj. Även om vi alla inte har umgåtts så mycket de senaste åren så har man träffats nån gång ibland på fester hos pappa och därför tog det väldigt hårt på alla när besked kom.
Så tragiskt och hans dotter som är i min ålder väntar barn b la, förstår inte hur man kan va så nere och svika alla så. Men när man mår så dåligt så ser man ju inte de andra, bara sig själv och sitt eget lidande, men efter sig lämnade han barn, fru och flertalet vänner som sörjer stort.
Sen har syrran flyttat, lite närmre mig faktiskt så det har man också varit sysselsatt med i ett par veckor. Sambon är ju på utb på Livgardet fortfarande för sin kommande mission som snart blir av. Fast han (och flertalet andra) måste klara fälttestet först och sista chansen är v. 46 så vi får väl se hur det blir.
Jag har fått farit fram o tillbax med mina katter till veterinären för att ta reda på hur de mår men de är ok nu iaf så nu är det inga fler besök på ett tag :)
Stort glädjebesked väntade mig i fredags då jag fick reda på att jag fick jobb :D JIPPI!
Var som ett nervvrak hela torsdagen men allt slutade väl. Det är på kundtjänst på inkommande samtal så nu på måndag så väntar 3 v utb och så måste man ju klara sluttesterna också men det hoppas jag inte är några problem men man ska väl inte ropa hej än. Men jag har fått in en fot nånstans iaf och det betyder massor, inte världens bästa lön men det är en stadig inkomst.
I det här inlägget ska jag faktiskt ta i akt att klaga också för det var raseriet i mig som fick mig att vilja blogga igen och väcka tankar och få feedback.
Läste nu ikväll på aftonbladet.se, hittills fick 2 artiklar mig att rasa.
Vi börjar med det första jag såg och jag uppmanar er att läsa detta för det är nåt som kan mkomma att beröra oss alla en eller flera gånger i livet och vissa kanske reda har "råkat" ut för det:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6067230.ab
Min fråga är hur ända in i ************ ska man bära sig åt då i en situation där sitt eget liv eller andra hotas??
"jo, ursäkta, men tror du att du kan sluta upp med attt våldta mig en stund så jag får en chans att knäa dig lite, men bara lite för jag vill ju inte göra dig illa"??? Eller: "tror du att du kan sluta knivhugga/strypa h*n ett tag så jag slipper slå dig så hårt".
MEN HERREGUD!!! Men gör väl som nöden kräver i en situation där ens eget eller nån annans liv hotas, eller? Det är ju inte så att man har direkt tid att planera vart man ska slå eller hur mycket kraft man ska använda för att inte skada den andra. Om det är nån som är narkotikapåverkad så vet vi väl alla hur starka och omänskliga de kan bli och tåla HUR mycket som helst, då är det väl bättre att man slår ett slag så personen ligger ner istället för att 2 blir offer? Oftast har man ju bara 1 chans på sig liksom.
Blir så j**la förbannad rent ut sagt och dessutom skulle denna stackars krake som räddade kvinnans liv betala 50 000:- och han som försökte ta hennes liv endast 8000:- hur rimligt är det?
Det andra som väckte mitt raseri var aftonbladets artikel om detta:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6065074.ab
Nu är det naturligtvis inte aftonbladet jag är förbannad på utan att man diskriminerar människor i en fråga där vi ALLA är lika (gillar inte diskriminerings annars heller iofs). Frågan som kom under artikeln som aftonbladet satt ut var: Ska ALLA ha rätt att vara föräldralediga?
Hela 9.6% hade svarat nej. Hur tänker man då? Jag tänker att det är personer som inte vill ha barn som har svarat eller har dåliga erfarenheter. Men det är väl klart att ALLA ska ha rätt att vara föräldralediga, denna stund med en nyfödd och det egna barnet kommer bara 1 gång, man har bara 1 chans. Den chansen går inte att ta igen 8 år senare. Det var det dummaste jag hört!
SÅ nu har jag fått beklaga mig också :P
Blir bara så jäkla arg på vårt svenska samhälle ibland. Och ang den första artikeln; kan nästan känna att USA har det bättre ställt i sådana frågor även om det är väldigt extremt där ibland, men man måste väl för 17 kunna försvara sig utan att behöva tänka på att man själv kan hamna i fängelse eller få böter på flera tusen eller hundratusen, det är ju inte direkt det första man tänker på när ens liv är i fara.
Då kanske de som t ex hamnar i isvakar och skriker förtvivlat efter hjälp (med tanke på att man dör rätt snabbt i så kallt vatten) få böter eller fängelse för alla de personer som själva satt sitt eget liv på spel och ibland t om förlorat det för att rädda andra. Skulle inte dom ha böter och fängelse då?
Nu vill jag ha MÅNGA kommentarer för nu är jag så upprörd!
Uppmana gärna andra att läsa detta inlägg eftersom det faktiskt berör oss ALLA!
Annars är det kul att vara tillbaka ;) hihi.
Puss o kram på er, hörs snart igen.
Kommentarer
Postat av: Cissi
Välkommen tillbaka. Har saknat dina inlägg. Men det var kul att träffas på marknaden. Kram
Postat av: Anders
Hej! Kul att du är tillbaka i bloggosfären. :-)
Angående P-A Petterssons ingripande så håller jag helt med dig, även om det är en väldigt vinklad bild Aftonbladet ger av det som hände. Man nämner inga av dom saker som skedde innan, vilket kan ses som nackdelar för P-A...MEN, som sagt var, jag håller med dig till fullo. Jag anser att han inte brukade mer våld än vad som var tvunget i den situationen. Inte så lätt att i en akut situation på några sekunder avgöra vad som är helt rätt att göra i den situationen, bra att han angrep när så många som 20-talet bilar bara åkte förbi.
Trackback
